Jag kan inte komma på ett år då jag inte har uppskattat att julen ska komma, Jag ser alltid fram emot den som ingenting annat med alla upplysta fönster, pynt och allt annat där till.
Och det gör jag i år också, men jag förstår inte hur jag ska hinna med allt jag vill göra. Jag vill hinna baka lussekatter,peppakakor även ge mig på att försöka tycka om glögg.
Jag vill hinna plocka fram alla tomtar, storstäda och stå i timmar och bara glo på granen för att kunna vika ut grenarna rätt och få ljusen att sitta perfekt.
Men hur ska jag lyckas med allt detta? och framför allt hur ska jag få ihop orken.

Det som jag nog vill allra allra mest just nu är nog att slippa detta regn, få snö så det blir ljust om dagarna, nu vet jag att solen skiner idag, men jag tänker inte ha några störr förhoppningar på att den är här för att stanna, kanske det skulle göra att orken kommer tillbaka?
Juline sover om nätterna, så jag kan inte skylla på det heller och hon sover nu också, men jag vill inte ligga och sova hela dagarna, jag vill hinna göra saker.
Så vad har jag åstakommit idag? INTE ETT JÄVLA SKIT, jag har suttit framför den här burken sen jag lämnade Liam på dagis.

Ett jävligt plottrigt inlägg men behövde skita ur mig klagan.

Pappa och Nova förra julen.

Någonting som kan få mina ögon att svartna är när jag läser eller hör folk prata om hur ens liv försvinner pågrund utav att man skaffar barn, Hur man kan sitta och säga att barnen låser än från att leva livet.
Ett sådant utalande från en förälder anser jag vara ett tecken på att man skaffade barn för tidigt och kanske skulle ha "lekt" av sig mer innan man stadgade sig.
Nu tänker inte jag sitta här och säga att man inte får omvärdera när man skaffar barn, men man måste väl förtusan förstå vad som komma skall.

Jag hade många vänner som reagerade när jag berättade att Juline skulle komma, Just pågrund av att jag har levt det liv jag har, Jag har spenderat dom flesta helgerna med fest och allt det till, sprungit på krogen och en hel del av gångerna gjort bort mig, gjort spontana resor, stängt av mobilen och bara kopplat bort världen och jag har fattat beslut som bara inte är av denna värld.
Men det är just det beteendet som har gjort mig till den jag är idag, och det är av den erfarenheten som fått mig att växa upp och inse att vakna dagen efter med minnesluckor och huvudvärk är kanske inte den största bedriften man vill ha här i livet.

Jag är nu 20år 10 månader och tio dagar gammal och jag har presterat mycket mer än många av mina så kallade gamla vänner. Jag har ett stabilt förhållande, ett bra boende, en rullande ekonomi och sist men absolut inte minst så har jag och Robert två bustroll 24/7.
Jag skulle aldrig vilja gå tillbaka till det gamla, jag har hittat mitt kall här i livet och det är att ge all min kärlek och energi till Juline, Liam och Robert.

Dagen idag vart inte riktigt som vi tänkt oss, vi valde att ta sovmorgon och en lång en sådan vart det också, tror inte jag kom ur sängen förens halv tolv :o .. Liam var redan uppe och så var Robert.
Började stressa som sören pågrund av allt som skulle uträttas på köpis.
Robert går för att hämta bilen och köra fram den, kommer tillbaka 3 minuter senare. Vi har punka, Robert är på piss humör och går endast omkring och svär, jag står där med en trampande Liam och en gnällig Juline.

Det hela slutade iallafall med att vi fick låna Hanna och Alex bil för att ta oss till köpis uträttade det vi skulle och sen hem igen, för Annso och Magnus behövde fem minuters barnvakt.
Robert fick sitta där och jag började springa i tvättstugan, det var ledigt efter våran tid också så jag har fortsatt tills nu, så nu finns det inte ett smutsigt klädesplagg i hela detta radhus.

Morgondagen börjar närma sig med stormsteg, och med det kommer även nerverna.. Kommer verkligen mamma klara av det här, att vara vaken halva natten och sedan upp med dom andra små.
Jag hoppas hoppas allt kommer gå bra.

Juline har haft en sovar dag idag eller har väl vart vaken ca fem timmar under dagen, nu ligger hon och pressar fram fisar så det är nog blöjbyte på gång :)

Min älskade karl har även gjort kvällsfika åt oss.

Jag tror han gillar mig :)

Jag har många runt omkring mig som också nyss har fått barn, eller inom året iaf. Jag följer deras bloggar väldigt flitigt och läser om allt, Jag har iallafall insett att dom antingen inte vill vara lika öppen som jag, eller så är deras bebisar en dans på rosor.
Juline har verkligen prövat min kärlek nu det senaste dygnet, och tur är väl det att jag älskar henne så innerligt. Sen klockan tolv igår natt har hon sovit åtta timmar, och enligt vad jag läser är det ca vad hon ska vara vaken. Vilket i min värld betyder att hon sovit på tok för lite!
Vilket märks på hennes humör, Jag vet inte om hon har en släng av kolik också, det är väldigt svårt att avgöra, eftersom hon var snäll idag när hon faktiskt sovit två timmar i streck.

Hur som helst jag har inte gjort mycket idag, orkade inte som sagt inte ens hämta Liam från dagis, det gjorde matte och dom kom hit, jag lagade mat medans matte underhöll jullan och pratade massa strunt.
Den idioten smakade även på min bröstmjölk, haha en ordentlig tesked. Han tyckte nog inte att det var så pjokigt.

 
Jullan kan :D

Har vi fått internet igen och vardagen känns som vanligt när man kan ha datorn igång och hålla på dona lite om vart annat :)
Dubbel som man är sa jag för ca 10 dagar sen att jag klarade mig bra utan internet, men nu dom senaste dagarna har det vart hemskt, men nuså:)

Vad som har hänt under de senaste veckorn är väl att mitt kära barn har bytt viktklass igen, 5160g vägde hon idag och är 57,5cm lång så växer, det gör hon verkligen.
Sen har även min andra ögonsten gått och fyllt fem år, och vi har fått en hel del information att när man är fem år är man väldigt stor och ska göra som stora pojkar gör.
Vilken i Liams värld är att man ska få vara vaken längre, inte kladda runt munnen när man äter och börja tänka innan man gör saker.
Den sista har jag mycket med att göra också, för ibland kan han göra saker som man inte riktigt förstår, varför ellre hur han över huvudtaget fick tanken för sig.
Men sen är han bara för söt när han kommer en kvart senare och säger - Krillan, vad fin du är i håret.
Och det kan vara exakt vad man behöver ibland, Man känner ju sig inte direkt fager när man springer omkring här dagarna i ända antingen ner kräkt eller ner bajsad.

Robert har även börja jobba mer nu, så man får känna hur det känns att kliva upp på morgonen och göra båda barnen klara för att ta sig iväg till dagis, men det är ganska skönt att få en tidig start på dagen också, annars kan minsan jag och Juline ligga och tröna tills elva om hon tillåter.

Johanna har åkt tillbaka till Norge också, efter ca 2 veckor hemma. Även fast vi kanske inte umgås lika intensivt som förr så saknar jag henne mycket och gillar ordentligt när hon är hemma och lyser upp mina dagar med massa skvaller och flum.
På tal om vänner så har jag just stängt dörren för mina föredetta klasskamrater som har vart och sagt hej, Det var också mysigt så man fick reda på lite hur dom mår och har det.
Emelie bara växer, på ett väldigt bra sätt lär jag säga, sötmagen med en förhoppnings vis väldigt väldigt sötbebis i ;)
Hanna, Sandra och Sara var här dom med och pratade massa strunt, Hanna skulle komma tillbaka imorgonbitti så skulle vi äta frukost tillsammans. thats good shit :)

Rinnsnuva har jag, men för övrigt mår jag bra och trivs kanon bra i radhuset.


På söndag kommer vi vara med i tidnignen, Så höll ögonen öppna :D