Nu är helgen slut och idag vart Juline 4 veckor gammal hon börjar bli stor nu, tss vem driver jag med hon är fortfarande hur liten som helst och jag är fortfarande livrädd att "ha sönder" henne.
Jag oroar mig för hennes andning 24 timmar om dygnet, jag har en sambo som håller på bli tokig för att jag aldrig riktigt slappnar av och bara njuter, det är visserligen inte sant, jag njuter hela tiden, jag älskar Juline så mycket att det gör ont, jag kan inte sluta titta på henne, kan inte sluta vilja hålla i henne hela tiden och så fort hon är vaken är jag där och gör grimarser och försöker få henne le.
Jag vill alltid ha henne inom synhåll och jag skulle aldrig göra någonting som jag trodde var skadligt eller dåligt för henne.

Idag var jag hos Helena där mamma och Daniel var, och jag har ju pratat med mamma om hur jag känner, och hon informerade mig och att förstföderskor oftast oroar sig mer plus att jag är till viss del utbildad inom området och har fått lära mig om allt som kan hända med spädbarn, allt det där med plötslig spädbarnsdöd, alla hjärnvirus och 20-60 andningen plus att varje barn är unikt i sig själv, och de har oregelbuden andning.
När hon berättat det så fick det mig att fundera, jag tror det är sant det hon säger, jag vet allt som kan hända allt det negativa, jag fick aldrig lära mig att det 1992 var ca 100 barn som dog av plötslig spädbarnsdöd och idag har antalet minskat till ca 20-30 fall. Man kan också jämnföra med ett barn på fyra TUSEN.

Det här är inget roligt samtalsämne och jag vet att många kommer reagera negativt på det jag skriver, Men det är såhär jag känner och sådant som rör sig i mitt huvud just nu, och vad jag vet är folk här inne för att läsa om hur jag mår vad jag gör och hur min familj har det.
Och till 97% har vi aldrig mått bättre sen har jag mina 3% av hysteri varje dag som drar ner min glädje lite och gör kanske mig lite deprimerad. Men det är som sagt ingenting som jag någonsin skulle visa för Liam eller Juline, jag pratar med Robert om det och med mina andra nära och kära.

Nu tänker jag övergå  till någonting helt annat och berätta att vi ( med mina procent igen) till 98% kommer att flytta vid månadskiftet. Det är nämligen så att en bekant hade lagt ut sitt radhus på bytestorget på gg och ville ha en trea istället, vilket vi fann väldigt passande eftersom vi behöver en fyra i framtiden och radhusen är hur bra som helst gällande planlösning och lekparken utanför, Liam älskar att vara där och jag tror det skulle göra honom gott att få bo där, oss också för den delen.
Jag har dock vetat om det här i ca en vecka men inte vela skriva om det pga av att jag ville berätta för familjen först, och deras reaktion vart precis som jag trodde, de anser oss vara som zigenarna förr. aldrig på samma ställe för länge, vilket kanske stämmer? Både jag och Robert gillar att röra på oss, men nu kommer vi stå still både Liam och Juline behöver en fast grund att stå på plus att radhusen med fyra rum är inte lätta att få tag i.

Min helg har vart mysig överlag, igår kväll kollade jag och Juline efter middagsvilan på körslaget och sedan sex and the city the movie, de gillade vi. Liam var hos farmor och Robert jobbade så vi fick vara ensam, vilket gick jätte bra. Robert kom visserligen hem innan jag somnat men det var mysigt iaf.
I fredags var vi hemma hos Frida och Per och kollade på Idol, dom har fått hemskt fint hemma nu och det var rätt människa som åkte ur, punkt!

Nu tänker jag krypa ner i sängen med Juline Robert och Bas, men först ska jag borsta tänderna :)