Fan vad tiden går fort, jag fattar ingenting och hänger verkligen inte med, det är julafton om mindre än en vecka och jag mitt bright ass har knappt köpt någon julklapp alls.

Sen informerade Robert mig att Juline är sjuk också, så nu ska det vabbas och vara hemma och kurera dotter, det kanske är lika bra för jag är inte jordens piggaste jag heller, snorar och har mig.
Så då är vi pigga och frächa till Julafton.

I helgen har vi inte gjort så mycket, jag jobbade fredag lördag men vi hann ändå med en tjugoårs fest på fredag kväll, det var relativt trevligt, vart max innan hemgång och sedan sova!

Jag kan bli så less vissa stunder över folks tendenser att inte kunna prata. Inte kunna säga vad dom tycker och tänker så man kan lösa saker istället för att gå och älta.
Det gör så att jag inte klarar av att säga allt jag skulle vilja ha sagt just pga tystnad från den andra.
Ingen vill väl vara den som bara vräker ur sig och inte får någon respons?

Sen är det inte så roligt heller att sitta och prata med en vägg.

--

Det är mycket som händer runt omkring oss nu, mycket som man inte vill prata om utan bara fixa och låta det gå vidare.
Jag och Jacob har pratat ganska mycket om det, och förmodligen kommer det bli så att han och jag kommer ha Juline tills på fredagar istället för onsdagar.
Ingenting är klappat och klart än, men eftersom Robert har mycket som händer runt omkring sig nu så har HAN bett oss om det.

Eller nja, 23.36 om man ska vara riktigt ordentlig, jag ligger i sängen och väntar på att min kära karl ska komma tillbaka, han är ute med hunden på sista piss svängen innan sängen :p

Juline och jag har bara varit hemma och myst idag, Ida kom även ut och umgicks och Sandra kom förbi. Jag och Jacob bjöd självklart på mat och efterrätt.

Ibland förstår jag ingenting , jag fattar inte hur jag ska tackla allt och hur det är meningen att jag alltid ska orka .. Jag är människa som alla andra, och behöver empati och sympati, men tydligen inte.. 
Man ska tydligen alltid vara stark bara för att man är det i normala fall.

Jag känner just nu att allt blir för mycket, och förstår inte hur jag ska kunna ta mig vidare utan att kunna vara ärlig, bara gräva ner allt längre och längre ner och hoppas det försvinner.

Jag måste nog ha blivit världens tråkigaste människa, jag är barnledig och börjar lite senare imorgon, men jag har fan inte lust med någonting, jag är helt slut som människa.

Julen närmar sig, vi har nyss flyttat till radhuset. eller ja vi har bott där nu i en månad, och jag kan säga som så, jag har nog aldrig trivts bättre.
Vist det behöver lite rust här och där det tänker inte jag skymma under stolen med, men det syns att det är riktigt "vuxna" människor som bott där, med border på varenda vägg om jag ska vara ärlig.

Överallt, och jag fixar det inte.
Meen jag tänker härda ut två år och köra all rust vi har då, tillsammans med köksluckorna och det kan jag faktiskt stå ut, men det känns lite som i huset i bollnäs.
Kanske därför jag gillart, för nostalgi känslan?

Vad vet jag, Jag vet inte ens om jag kommer ha några läsare hädan efter, jag vet inte om det är någon som kommer fråga efter mitt lösen och användar namn, men det kanske bara är skönt det också.
Att veta att man har en plats där man bara kan hyperventilera sina känslor utan att tankarna och orden kommer till fel människor.

Det är fruktansvärt mycket som händer runt omkring just nu, saker som jag inte vet var jag ska göra av, om jag ska göra någonting av dom eller bara låta det passera som ingenting, och se det som ett obestånde problem?.
Jag får surra lite med mina "flickvänner" och kolla hur dom ställer sig åt saken.

Juline växer så det knackar, bockstavligen jisses vad stor hon börjar bli, och hon pratar och tjattrar. Det märks verkligen på personligheten vem som är hennes mamma :p
Till utseendet kanske hon inte är så mycket jag, men personligeheten, där har minsan jag satt mina spår istället, envisheten och just viljan att kunna klara sig själv.
Oh, mammastjej!

Hon har varit hos Robert sen i onsdags nu, så jag börjar känna att det är dax för henne att komma tillbaka snart!
Jag jobbar och står i som vanligt, hela december är ett ända stort schema känns det som.
Men julafton är jag LEDIG!
Fick strida länge och väl, men kompremissade med att jag jobbar 13timmars på nyår istället. Man ger och tar :)

jag vet inte varför jag fortsätter ha bloggen kvar, jag är en sådan periodare att det inte är sant.
Jag har inte mycket att skriva om egentligen, eller det har jag ju men min blogg sätter stop i min vardag, eller den blir tydligen en jätte informations källa för 75% av snacket.
Man märker diiirekt på om jag bloggar eller inte.

Skit samma, det är mycket nu och jag vet inte var jag ska göra av allt. jag tänkte försöka mig på att skriva här och inte sen skriva ut på facebook att jag har börjat igen, eller så lösenords skyddar jag den. och kan inom en rimlig gräns välja själv vilka som får och inte får läsa den.
Sen är inte jag naiv och tror att det kommer stanna hos dom man säger de till det fattar väl jag också.

Njae men nu gör jag slag i saken och gör det.