Julen närmar sig, vi har nyss flyttat till radhuset. eller ja vi har bott där nu i en månad, och jag kan säga som så, jag har nog aldrig trivts bättre.
Vist det behöver lite rust här och där det tänker inte jag skymma under stolen med, men det syns att det är riktigt "vuxna" människor som bott där, med border på varenda vägg om jag ska vara ärlig.

Överallt, och jag fixar det inte.
Meen jag tänker härda ut två år och köra all rust vi har då, tillsammans med köksluckorna och det kan jag faktiskt stå ut, men det känns lite som i huset i bollnäs.
Kanske därför jag gillart, för nostalgi känslan?

Vad vet jag, Jag vet inte ens om jag kommer ha några läsare hädan efter, jag vet inte om det är någon som kommer fråga efter mitt lösen och användar namn, men det kanske bara är skönt det också.
Att veta att man har en plats där man bara kan hyperventilera sina känslor utan att tankarna och orden kommer till fel människor.

Det är fruktansvärt mycket som händer runt omkring just nu, saker som jag inte vet var jag ska göra av, om jag ska göra någonting av dom eller bara låta det passera som ingenting, och se det som ett obestånde problem?.
Jag får surra lite med mina "flickvänner" och kolla hur dom ställer sig åt saken.

Juline växer så det knackar, bockstavligen jisses vad stor hon börjar bli, och hon pratar och tjattrar. Det märks verkligen på personligheten vem som är hennes mamma :p
Till utseendet kanske hon inte är så mycket jag, men personligeheten, där har minsan jag satt mina spår istället, envisheten och just viljan att kunna klara sig själv.
Oh, mammastjej!

Hon har varit hos Robert sen i onsdags nu, så jag börjar känna att det är dax för henne att komma tillbaka snart!
Jag jobbar och står i som vanligt, hela december är ett ända stort schema känns det som.
Men julafton är jag LEDIG!
Fick strida länge och väl, men kompremissade med att jag jobbar 13timmars på nyår istället. Man ger och tar :)