Men duhejhå!

Det var inte igår jag skrev här.
Och jag har en vettig förklaring också, jag uppskattar inte riktigt min design och skulle vilja ha den omgjord snarast möjligt, men jag är endast duglig till att gnälla och vet inte hur man gör det själv.
Så jag sitter och väntar på att någon annan ska göra klar den, eller om någon känner sig manad att göra det? Jag är inte en sådan stor kravställare tror jag :)

Den senaste tiden då?
hrpmf, jag har börjat jobba efter min hypersköna 5veckors semester. Det är ganska lugnt faktiskt, jag jobbar mest nätter och ströturer nästa vecka.
Jag är schemalagd tills den 22 Augusti som det ser ut just nu, och det ger mig total panik.

Eller det är väl inte det jag har panik över, min Juline fyller 1år om 52dagar. 52dagar det är fan ingenting. Jag vet inte var det här året har tagit vägen, vist det har blivit livsomsvängande beslut tagna.
Men jag kan säga här och nu att jag ångrar ingenting, jag kommer alltid stå bakom mitt beslut.
Jag vill att min dotter ska växa upp i en kärleksfull familj med alla förutsättningar här i livet, jag vill inget annat än att hon ska kunna sitta och säga en dag att hon vet att jag alltid har gjort allt för henne.
Att hon vet om att jag alltid finns där och aldrig kommer vända henne ryggen.

Jag satt och pratade med min mamma när vi var tillsammans ute i stugan, att jag inte viste riktigt vad "älska" var sen förns Juline kom till, Hur mycket jag har gråtit och oroat mig över henne de 3 första månaderna.
Hur det har värmt och kännts innombord när hon har gjort framsteg som att sitta själv, rulla på mage etc.
Hur hon idag, vinkar när man säger hej eller hejdå. pekar med hela armen och använder enstaka ord.
Hur mycket hon älskar djur.
Hur hon fortfarande har svårt att skratta ordentligt men vill så innerligt.
Att hon 95% av dagen flinar är glad och bara njuter av omgivningen.
Hur hon inom ett par veckor kommer att ta sina första steg.
Hur hon har lyckats skapat en sådan otrolig personlighet och vilja på dessa få månader.
Jag kan bara inte förklara hur allt det känns för mig, stoltheten, glädjen, värmen.

Att jag kommer få spendera min livstid tillsammans med Juline, de är det ända jag behöver veta, för just av den anledningen kommer jag alltid ha en anledning att kliva upp på morgonen!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0