För ett par månader sen fick jag för mig att jag skulle börja gå ner i vikt genom att äta minimalt. Vilken sund människa som helst förstår ju att det inte håller i längden, för så fort jag började äta i normala mängder igen så smög sig endel av vikten jag gått ner tillbaka.

Jag gick ner ca 8 kilo och har gått fått tillbaka mirakulöst bara ett, men jag känner fortfarande att jag skulle nog behöva gå ner ett par till, för att trivas med mig själv.

Och hur dum jag än är så vet jag att man måste kombinera bra kost med motion också, men det är ju det som är grejen, jag är så fruktansvärt jäkla lat.
Det är det värsta jag vet, Tidigare i livet var jag relativt alert, jag sysslade med sport (tro det eller ej) jag var engagerad i någonting.
Vad är min hobby nu? Jo sitta på arslet, dricka kaffe och snacka massa strunt.
Jag jobbar visserligen och har Juline, men de timmarna ibland då man egentligen skulle göra nå vettigt, då väljer jag att sitta.

Jag vet inte heller var jag ska få motivationen till att göra någonting ifrån, eller vad jag ska sysselsätta mig med. Jag tror jag tycker att jag ska bli smärt och smidig igenom minsta möjliga ansträngning.

Men för att komma till saken, har jag nu kommit underfund med att ta tag i saken igen fast denna gång äta i normala mängder fast kanske inte det där flotta och goda sakerna .
Sluta med tex chips, läsk skräpmat och till en börja byta ut det emot tex loka och popcorn? vad vet jag, nyttigare lär det ju iallafall vara.
Man måste väl kunna ta det successivt inte ta bort alla fula ovanor i en och samma sväng.
För jag vet att det inte är hållbart.

Sen vet jag även att jag aldrig kommer få tillbaka den kroppen jag hade innan jag skaffade barn, jag kommer alltid vara lite bredare om höfterna, alltid ha bristningar här och där, men det tänker jag inte gnälla över för det är bara bra saker bakom dom.
Men vikten tänker jag försöka förändra och är det någon som känner sig motiverad, och tycker att dom liksom vill följa med.
Kom hem till mig, skrik och gorma lite att nu får det vara nog, så går vi ut och promenerar efter det.
Jag behöver en storjävla spark i arslet, svårare än så är det inte!