Är ni nöjda nu, är det såhär det ska behöva vara att ert skit snack får mig att falla i tårar.

Det har börja pratas nu om att jag inte vill ta hand om Juline, om att jag bara jobbar när jag har henne och skaffar barnvakt.
Jag har jobbat 50 timmar vaken natt förra veckan och missat 12 timmar vaken tid med Juline, eller åtta kanske man ska säga eftersom hon också sover.
Det betyder att jag har sovit minimalt, kanske onormalt lite för ATT av just den anlendingen att jag ska kunna umgås med henne så mycket som möjligt.

Och om folk nu är så korkade och inte förstår varför jag jobbar så får dom ju vara det, jag skulle vilja se dom betala mina räkningar genom att bara sitta på arslet hela dagarna.
Jag var snäll och lät Robert flytta utan att betala en krona på radhuset, jag står på det själv. jag pungar ut 6500 i bara hyra varje månad, och sen har man övrigar räkningar också.
Och det klarar inte min föräldrapenning, jag måste jobba.
Eller tycker ni jag ska fixa social hjälp och leva på era karlas skattepengar, när jag har ett jobb? 

Och om det är någon av er är timanställd så vet ni också att jag kan inte välja mina arbetstider, dom är de dom är och sen får man göra det bästa av situvationen.

Och jag gjorde allt i min makt för att få Robert att byta med mig, byta vecka helg vad som hellst, men han vägrade. ska jag då välja att gå i personligkonkurs för att tillfredställa er?
Vad gör det för nytta för mig och Juline?
Om ni tror att jag gör det här för någon annan än henne så kan ni dra åt helvete, för då känner inte ni mig då har ni nog inte ens rätten att tala till mig.

Jag vet inte vilka som har sagt det här, utan det var en vacker människa som kom fram frågade MIG hur det låg till.
Jag har egentligen inte heller någon skyldighet att förklara mig, men nu har jag gjort det.

Men en sak är klar, snacka på bäst fan ni vill, jag är stark nog att ta det, jag viker mig inte och jag kommer alltid gå med ryggen rak så länge jag vet att jag gör rätt!