Tänk vad överaskad min karl skulle bli om han kom hem till ett städat och rent hem, inte för att det är sådan oreda, men det hade kunna varit roligt. 
Men det ända jag gör är att sitta och fundera.

Jag vet allvarligt inte vad som kommer att hända i framtiden, och det skrämmer skiten ur mig. Jag vet att jag kommer ha Juline och Jacob, det är en sak som är säker, det är de två ända säkra kort jag har i min lek.
Men resten då?
Jovist, jag har ett jobb som jag älskar och jag har fått en fast tjänst, men mer då? 
Ska allt rulla på såhär?

Jag tror jag vill mer, jag vill ha mer. Jag vill utvecklas och bli bättre.

Jag förstår inte hur det gick till när jag var barn, alla minnen man har och allt man såg, lever man i en fantasi värld som barn?
Man minns julafton när alla var samlade och allt var frid och fröjd, somrarna med kompisarna och allt annat.

Undrar vad alla dom gör nu? Jag har ingen som helst kontakt med någon, det ända kontaktnät jag har kvar från min barndom är mina föräldrar, resten är som bortblåst, och det blir även minnena dom försvinner sakta men säkert, jag har ingen att säga till

- Kommer du ihåg när vi var åtta bast och rymde hemifrån. 

Äh, idag är en sådan skitdag då allt kan gå fel. 
Jag ska nog inte göra något större av det, utan dunka mig ur min bubbla och ta tag i nuet istället, försöka städa lite och fixa och sedan ska jag åter gå till att inte göra någonting. 

Göra nya minnen, med de som gör mig lycklig nu. Vilket är mitt fantastiska barn och min underbara pojkvän.