Jag kan inte riktigt förstå var tiden tar vägen, den bara flyger förbi mig och jag står kvar som ett fån och gapar.
Den största världsomvändande nyheten sen sist är väl att jag och Jacob väntar vårt första gemensamma barn ! :D Yey för oss!


Så nu sitter jag här och är enligt mig själv stor som ett hus, med alla dess krämpor som jag aldrig vetat av förr.
Har kommit underfund med att allt detta är Jacbos fel då han är ett huligarnbarn så nu hoppar det över till min graviditet.

Bebis mår iallafall bra, så långt jag kan säga. Den sparkar stånkar och står i precis som det ska vara, börjar även få lite tryck bakom rörelserna som mina tröjor fladdrar ibland .. Hur nice som helst ! :D

Vad mer? hus sökandet fortsätter, har varit på ett par visningar, men ingenting som har fallit oss båda i smaken redigt än. ganska jobbigt när man har olika krav båda två.
Men en dag kommer det nog bara och står där framför oss som en gåva från hemnet.

Jag har lyckats sluta röka HELT den här gången, och det är någonting som jag är väldigt stolt över . Rökte kanske inte som en skorsten med Juline heller, men då fanns dom alltid där att tillgå.
Kanske inte räknas som en stor bedrift för er andra som tänker
- Självklart ska man sluta röka när man väntar barn..
Ja självklart ska man FÖRSÖKA sluta röka när man väntar barn..
Men med Juline hade inte jag den självkontrollen och förmodligen inte den kundskapen att förstå vad som kan ske. eller den mognaden att inse att allt inte bara handlar om mig.
Men denna gång, står jag stolt rökfri!

Men lugn bara lugn, jag är inte perfekt och försöker garanterat inte vara, kaffe dricks det här utan reservationer och glass äter jag tills jag stelnar.


Sen då? Jag jobbar fortfarande.. på ren envishet just nu, men jag är där gör mitt jobb och är glad och trevlig. Att jag sen vill hoppa högt, sparka i golvet och grina i vissa stunder är en helt annan sak, men det får jag göra i smyg hemma sen när alla sover och ingen klandrar mig.
För att visa sig svagare än andra, det går ju inte för sig!
Jag och en arbetskollega har under dom senaste två veckorna byggt upp ett nytt schema till stället, som nu börjar ta form och vi känner oss nöjda.

Sen att det är 6 till som ska vara det också försvårar allt.
Tre gånger har vi fått gjort om det, men efter denna gång kan vi inte göra så mycket mer.


Jag ska börja skriva här nu igen, och hoppas på bra och glad respons.. för kom ihåg.. jag gråter i smyg på nätterna ;D