Någonting som kan få mina ögon att svartna är när jag läser eller hör folk prata om hur ens liv försvinner pågrund utav att man skaffar barn, Hur man kan sitta och säga att barnen låser än från att leva livet.
Ett sådant utalande från en förälder anser jag vara ett tecken på att man skaffade barn för tidigt och kanske skulle ha "lekt" av sig mer innan man stadgade sig.
Nu tänker inte jag sitta här och säga att man inte får omvärdera när man skaffar barn, men man måste väl förtusan förstå vad som komma skall.

Jag hade många vänner som reagerade när jag berättade att Juline skulle komma, Just pågrund av att jag har levt det liv jag har, Jag har spenderat dom flesta helgerna med fest och allt det till, sprungit på krogen och en hel del av gångerna gjort bort mig, gjort spontana resor, stängt av mobilen och bara kopplat bort världen och jag har fattat beslut som bara inte är av denna värld.
Men det är just det beteendet som har gjort mig till den jag är idag, och det är av den erfarenheten som fått mig att växa upp och inse att vakna dagen efter med minnesluckor och huvudvärk är kanske inte den största bedriften man vill ha här i livet.

Jag är nu 20år 10 månader och tio dagar gammal och jag har presterat mycket mer än många av mina så kallade gamla vänner. Jag har ett stabilt förhållande, ett bra boende, en rullande ekonomi och sist men absolut inte minst så har jag och Robert två bustroll 24/7.
Jag skulle aldrig vilja gå tillbaka till det gamla, jag har hittat mitt kall här i livet och det är att ge all min kärlek och energi till Juline, Liam och Robert.