Alla dagar bara försvinner, och här står jag fortfarande och trampar och funderar över varför jag inte hunnit dammsugit som jag egentligen skulle ha gjort igår ?

Dagen började med att jag slog min bästa vän, det kanske inte lät så trevligt men smyger man sig fram och väcker mig så kan man inte annat än förvänta sig att jag tänker försvara mig. :p

Efter det har jag och Juline tjatat på varandra i några timmar och bara väntat på att leksällskapet skulle komma så vi fick stimulans båda två, jag iform av min syster och hennes närvaro, och Juline av Nova med hennes. 

Och de två barnen leker tillsammans som änglar, de rök ihop en gång och det var efter 20.00 på kvällen vilket då är helt OK när man har badat och lekt i flera timmar utan problem.

Det vart mcdonalds till lunch och Tacos till middag, har verkligen visat mina husliga sidor idag. Men jag tror knappast det kommer bli några fler hemmalagade gormé middagar lagade i detta kök.

Morgondagen kommer spenderas hos svärfar med sällskap och avnjutas tillsammans bara, jag hoppas på sol och glada miner, då skulle jag vara jätte nöjd. Men först har Jacob lovat att vi ska ta en sväng för att inhandla midsommarkläder och mig och Juline. Jag konstaterade nämligen att jag verkligen inte har någonting städat att ha på mig.

Juline fick inviga sin nya baddräck idag när vi var ner till stranden och lekte ett par timmar. Och ingen var stoltare en hon ska jag tala om :) Mammas gohjärta.

Nu ska jag tvinga min sambo att gå och lägga sig med mig, ögonen går i kors och allt koffein från dagen har lämnat mig ensam för länge sedan. 

Det pratas om oskrivna regler när det handlar om människor.
Att har man en gång i livet levt tillsammans så har man ägande rätt på personen ifråga sedan.
Alltså att ingen i ens umgänges krets får umgås alt röra personen ifråga.

Jag personligen kommer aldrig, ALDRIG förstå hur detta resonemang fungerar, det går utanför min vetenskap hur man kan äga en person?
I mitt huvud fungerar det så att är man tillsammans och väljer med egen vilja att spendera sitt liv / vardag tillsammans med en person och då är man bara med varandra.
Väljer sedan någon av parterna eller att man tar ett gemensamt beslut att man gå ifrån varandra då måste väl båda vara fria sen ?  Eller ska alla ens val påverka en för resten av livet?

Jag personligen tycker att det är ens eget val och rätt att välja vem man vill vara med, för varför ska jag behöva anpassa mina känslor eller min vilja efter vad någon annan har gjort. Hur kan deras val påverka mitt?

Och jag tycker ens umgänge då kan visa viss lycka istället att man  har träffat en ny vän, sexkamrat eller pojkvän.

Den här frågan är het här i krokarna just nu, och man kan säkert disskutera tills man blir gammal och grå och har vuxit igen iallafall innan man kommer överens med den som har den andra åsikten. 
Och visst, man får ha en egen åsikt och man ska bli hörd för den också, men man ska aldrig kunna säga åt en annan person vad de ska och inte ska göra speciellt inte vuxna människor. 
Allt handlar om fri vilja, fria åsikter och intresset att göra varandra glada.  och lär man sig inte från barnsben att dela med sig ? ;)

Jag tror jag håller på bryter ihop mentalt ..

Idag är en sådan dag då jag bara skulle behöva vara omringad av folk 24/7, men Jacob jobbar självklart dubbelt och alla andra har andra planer, eller är helt enkelt rädd för Julines vattkoppor.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag inte fungerar heller. Det kanske är pressen på att vi flyttar nästa vecka, och det händer verkligen ingenting här hemma av olika anledningar.
Vi ska bygga ut, så fort vi kommer få plats och allt runt det som ska ordnas med och det drömmer jag om på nätterna. Sen att mitt och Jacobs gemensamma barn kan komma när som helst och spökar med förvärkar kan ju ha en inverkan också.
Men jag är ju kvinna så jag ska ju stå emot allt, inte falla för pressen.

Men idag gör jag det, jag orkar inte!
Jag har verkligen inget tålamod och vill bara skrika rätt ut, men det går ju inte. Jag kan inte falla ihop nu, det får jag göra sen ca år 2045 när vi kommer sätta oss ner och andas igen.
Och vist, vi har satt oss i denna situvation helt frivilligt och det ska faktiskt bli en rolig sommar, och jag ser fram emot den egentligen, jag gillar ju att ha liv och rörelse omkring mig hela tiden.
Men inte idag. idag är en piss och skit dag och jag hoppas verkligen att morgondagen kommer bli bättre.

Men nu ska jag ta på mig fejkfejset och hoppa ner i badet med min understimulerade två åring, som är fantastisk genom allt det här med en tråkmamma dag.
Hon leker och pysslar på själv just nu, och kommer och underhåller mig med skönsång varnannan minut.

Får se hur det blir med att hålla igång bloggen, jag gillar ju den egentligen också. Men när tiden finns så sätter tröttheten in och då faller det neråt på prioriterings listan.