För typ tre minuter sedan fick jag en tillsägelse av Sandra att jag inte har skrivit här på ett par dagar, och då upptäckte jag minsan att det var länge sedan jag skrev överhuvudtaget. Jag har bara mytat in lite bilder då och då .
Men nu kanske man ska köra en ordentlig uppdatering?
Joförfan, nu kör vi!

Som ni kanske har märkt och vet så har jag och Robert gått ifrån varandra. Varför och allt det runt omkring vet dom som bör veta om och så tycker jag det ska stanna, tänker inte blotta det här.
Och är någon nyfiken och vill veta kan man fråga mig personligen.

Det värsta jag vet är när folk drar slutsatser om saker dom egentligen inte vet någonting om, eller pratar om saker och inte har all fakta.
Jag tycker att om man inte har stake nog att ta det med personen ifråga ska man inte heller prata om det. Man ska kunna stå för det man tycker och tänker och har man åsikter ska man väl vara stark nog att kunna stå för dom också? Att kunna ta en diskussion?

Jag bor i Forsbacka, som man också kan kalla by eller ett väldigt väldigt litet samhälle på ca 2500-3000 personer. och då pratas det, och folk har nog större koll på andra än på sig själv. vilket är förståligt.
Jag är precis likadan, jag vet massvis om folk jag inte känner och hör saker om allt och alla.

Jag tror och anser nog att jag är en sådan som bildar min egen uppfattning innan jag dömer folk, sen har jag även väldigt svårt att ta personer till mig.
Jag är trevlig och nästan alltid glad, och jag skulle aldrig kunna vara en sådan person som bara går förbi utan hälsa.
Men runt omkring än just nu så känner man blickarna i nacken, man känner hur folk pratar när man går förbi, och jag kan säga att både jag och Robert har gått någorlunda vidare.
Och vill någon veta något om mitt privatliv tycker jag att den personen kan komma till mig.

Jag mår skit bra med mig själv just nu och trivs som fisken i vattnet. Är det inte det som är huvudsaken?


Nog om allt det där.
Jag har haft Juline i en vecka nu och hon börjar bli så stor och med på allt, hon är så jäkla klåfingrig och man kan inte ha någonting framme.. Jag förstår verkligen vad Andrea menade för några månader med att barnsäkra sitt hem.
Blöjorna under skötbordet flyger överallt, allt som ligger på bordet inom räckhåll åker ner. det mesta som kommer i händerna tuggas det på.
Men jag kan inte beskriva för er vad jag älskar att vakna varje morgon och höra henne ligga och jollra uppe i sängen, se hennes leende när jag kommer upp och hämtar henne.
Se hur lycklig hon blir bara man ler och pratar med henne. Jag älskar henne så det gör ont i mig. Bara tanken för mig nu att le och må bra.
Juline är det bästa jag har gjort i mitt liv.

Sandra Jägeving
Ida Jensen
Johanna Frances
Hanna Uurinmäki
Ann-Sofie Eriksson
och sist men inte minst
Jacob Öman

Ni får mig skratta, uppskatta livet och se saker från den ljusa sidan dagarna i ända. Jag kan heller inte beskriva hur mycket jag tycker om er!
Ända jag kan göra är att Tacka!