Efter 50 timmars jobbnätter förra veckan kan jag nu säga att jag är människa igen.

Så nu tänkte jag berätta vad jag har gjort av den ursköna soldag, jag har klagat, gnällt, svurit och bara vart allmänt bitter över hur varmt det är.. och vad är det för jäkla fasoner.
Från gnällande på minusgraderna till det här, jag förstår inte.. är man aldrig nöjd? finns det alltid någonting att gnälla över?

Det kan vara allt ifrån kroppsfixering, vädret, människor och världen runt omkring. Man är aldrig nöjd.
Jag skulle nog  vilja träffa en människa utan komplex eller negativt tänkande kring världen runt omkring.
Det skulle nog vara ganska nice, få fråga hur den lyckades ta sig dit.

Nu tänker jag iallfall ta min bastanta röv över till grannen för att vakta deras monster en timme, eller blir det tvärtom?
Baromhejdå!


Sandras härliga rygg ;P